När jag alldeles nyss gick in på Johanna Grants blogg började jag gråta, och då är jag seriös. Det är helt sjukt hur fort allt kan gå, först e allt kanon och sen e det bara slut?! Lider med henne, Chaboukie var en så himla fin ponny, massor av kapacitet och jag har alltid trott de skulle gå långt (har läst hennes blogg ganska länge). Usch vad hemskt. Johanna är så stark, ser upp till henne hon är en liten förebild till mig faktiskt.


Här är inlägget som fick mig o börja gråta. Vila i frid Chaboukie!♥






De va så fina, kärlek rakt igenom.




Ingen får ta min Morris ifrån mig, ingen.